I lördags åkte jag med Mulk när hon skulle på provjobb i stan. Med bestämde steg klev jag sedan in på Primark, fram till underklädesavdelningen, plockade på mig x antal, provade bh:arna och ett par jeans. Roffade åt mig ett täcke och badhandduk, betalade och rusade därifrån. Primark är najs men inte i längre stunder. Jag hann iaf få med mig många fina och sköna underkläder, när Mulkis kom hem var det ordentlig modeshow vill jag lova. Sedan var det husfest med svenskar, oj så många svenskar! Jag skulle gärna vilja kalla kvällen för Den Stora Vältarkvällen, då ca 10 glas, flaskor och burkar med jämna mellanrum åkte i golvet. Men en anledning att moppa, det behövdes ju i vilket fall som.
På söndagen gick vi en tur till Brick Lanes söndagsmarknad, och kan ni tänka er 1? Dom delade ut biljetter till gratis bowling! Jag kunde knappt stå still av upphetsning, finns det nåt bättre sätt att tillbringa en seg söndag? Nä just det. Men kan ni då tänka er 2? Dom andra pallade inte! Pallade inte!! Nej jag vet, ni tror jag hittar på som vanligt, men det är faktiskt hundra procent sant.
Sen kom vi alltså till dagen idag. Jag har vuxenlekt på café Nero med Julietta, varit på jobbintervju (som faktiskt gick bra, i 45 minuter satt jag med chefen och pratade om allt från 5,50-pund-i-timmen-lön till hur jag fastnade i skidliften när jag var liten. Och jo det kändes helt okej, men jag hoppar inte över någon bäck här inte ska ni tro. Imorgon får jag svar, och om jag får tror jag att jag säger ja, för gore-tex och teva-sandaler är väl nåt jag vill ägna mig åt 40 timmar i veckan, eller eller eller?) och sen firat med gårdagens överblivna macaroni and cheese.
Dessutom håller vi på att leta efter en femta inneboende. Efter nyår flyttar Julia (antagligen, förhoppningsvis) in i vårt vardagsrum, hoho det blir najs och åter najs. Men fram till dess står det mellan trevliga skånska Oskar tillhörande flytande åldersgrupp, och norrländska Amanda tillhörande våran åldersgrupp. Och imorgon anländer Mr Capricciosa himself, det blir spännande.
Tyvärr har inte Bethnal Green Library någon toalett, så nu måste jag sluta mina vänner, innan här sker olyckor.
Äntligen lite internet! aah ååh. Jag sitter på bibblan och parasiterar, med en präktig bakfylla och ögon som går i kors. Gårkvällen inleddes vid 5-6 med en liten "vi äter bara något så vi överlever fram tills när vi får äta middag"-måltid och en flaska vin i den Londonska naturen. Självklart blev det dock ingen middag senare, bara vin, mer vin. För 9 pund har vi inhandlat en box rött - en besvikelse om man suktar efter ett mustigt smakrikt nattvardsvin, men desto mer passande för en snabb och trevlig fylla, eftersom det smakar hallonsaft med touch av lingondricka, och inget annat. Hemma i lägenheten (som var helt nersläckt, vi tänkte att ingen var hemma - ni kan tro att vi blev rädda när vi började höra ljud inifrån toaletten) satt alltså Jimpan, festsugen och redo. Även resten av Swinburne-kollektivet var med en stund och sen fick vi fint norskbesök i form av Brage och Daniel, åtföljda av många många alkoholhaltiga drycker.
Annars så går allt bra här, eller lite upp och lite ner så som sig bör, men ändå bra. Jag har spridit 40 CVn med Londons vindar och kypare. Mest hopp sätter jag till ett litet café i ganska närheten, som skulle behöva folk om 2 veckor. Och Cotswold outdoor, motsvarande typ intersport, där har jag intervju på måndag, hoppas nu jag inte glömmer det. Jag hade älskat det, att flanera runt bland tält och sömförstärkta skaljackor, och så ligger det ju vid Covent Garden så jag får vara med i ligan.
Idag har vi tagit ledigt från jobbsökande, ja nu sitter vi ju här, men sen ska vi åka in till Primark, köpa trosor, strumpor, jobb-kläder, täcken, kuddar, lakan, glas, tallrikar, bestick.. Hoppas verkligen vi får ett utgiftstäckande jobb snart.
Och lägenheten är najs, med två snuskiga dubbelsängar, en rökresistant soffgrupp, tv (!), två microvågsugnar (!!) och varmvatten faktiskt. Halledodane dethär blir fett. Nu måste jag gå och lägga bakis-tvåan, funderar på om jag ska utnyttja publika biblioteksfaciliteter eller faktiskt gå dom 50 meterna hem till lägenheten..
Nu är packningen i full gång. Som jag har skjutit fram detta, imorse steg jag upp i ottan med stora pack-ambitioner, men lyckades sedan villa bort mig i besök på både Nova, Jättekul och tillochmed en lunch på Spyken. Sen var undanflykterna slut, och nu sitter jag.. oj, ja vid datorn. Men väskan är faktiskt nästan packad, och ännu bara uppe i 15,4 kilo - det här kommer gå vägen ju! Ett handbagage på det så är allt kirrat.
Andra updates är.. ja gud invigningen, det var grejer det, därifrån finns många godbitar att berätta, nakna godbitar. Som när jag och Julia dansade nakna framför två grupper, endast iförda kängor och sjalar runt huvudet. Eller när den nakna fången Magnus kastade sig upp ur sin kanot och började brottas med oss, och när vi sedan hals över huvud försökte få oss själva i kanoten i sjön. Det enda som slog fel var att vi hamnade i sjön, istället för i kanoten. Och le grande finale när jag och två storvuxna män satt tätt hoptryckta i kanoten på land, även denna gång näckade, och paddlade under sång. Ojoj vilken helg. Och så är lufsarna stora.. usch jag kommer sakna dom, och jag upptäckte i helgen också att jag kommer sakna TVM.
Men nu är magen i full gång, varenda litet tarmludd verkar röra sig. Det beror väl delvis på att jag kastat mig in i en eller två av mina många förälskelser, hoho. Men mest på Den Stora Staden som bara kommer närmre och närmre. Knappt 20 timmar till avgång - håll i hatten Ben nu kommer vi!
Ibland lönar det sig bannemej att kämpa, ljuga lite, överdriva, skylta med sin arbetslöshet och gråt i rösten. Efter en jävel till kamp så vann Emmy över Folktandvården. Och jag får tillbaka dom 650 jag blev tvingad till att betala för dendär jävla rutinundersökningen som inte gav mig något mer än "använd tandtråd varje dag och glöm inte borsta tänderna". Härligt känns det, härligt.
För övrigt är jag förkyld som en gnu, svettig som svin och salongsberusad som Gudrun Schyman. Ligger i Mulkans säng, med varsen sprillans ny dator, en eller två flarror vin, och nu även cheese sticks. jojo jag menar det. Vi skulle planera, London och sånt. Istället har vi tittat på havet, ätit god mat och.. öm.. umgåtts och så? London löser sig va. Mulk sitter nu i sexiga underkläder, glänsande av vit krämig mustig kylbalsam. Ja det har varit sol idag oj så mycket sol! Hör ni det madlen och josefine? sol! Jag saknar er.
Jag skäms svenskar när man ser deras bleka feta ölmagar på charterorter, jag skämdes nog lite över TVM-are på väg hem från fjällen, och nu skäms jag jävligt mycket dom jävla ungdomarna som håller på att gangstra sig och sätta eld på bilar och grejer. Dumma jävla kids, varför? Vad tror ni att ni får sagt med det? Jag sätter hur mycket som helst på att det är precis samma ungdomar som andra gånger gnäller över att politiker osv inte tar hänsyn till vad unga tycker. Men vem vill lyssna på någon som kastar in stenar i brandbilar? Gör någon så utgår man, med all rätt, ifrån att dom är dumma i huvudet. Självklart är dom som drar alla unga över samma kam också ganska körda, men jag tror inte direkt vi får mer respekt och utrymme i samhället pga sånt här. Och överhuvudtaget människor som på det sättet anstränger sig för att göra samhället otryggt - nä fyfan. Har man något att säga ska man säga det på ett sätt som både respekterar andra och gör att folk respekterar en själv. Och den gruppen man representerar.
Nä nu är det en snus en bok och sängen som gäller. Oh ah härliga måndagskväll
Rolf Hillegren vs Alla kvinnor i en sexuell relation.
" -När man säger våldtäkt tänker man mest på riktiga ruggiga våldtäkter. Men tar man en man och en kvinna som känner varandra och kvinnan säger att hon inte har lust i dag, men mannen kör ändå. Visst är det oschysst, men kanske inte värt två års fängelse. Det liknar mer en ordningsförseelse, säger han. " i SVD 14 aug.
"Mannen kör ändå"? Mannen kör inte kvinnan, kvinnan är ingen jävla Barbara. Eller vad vet jag vad Rolf har hemma i sängkammaren, och det kanske är svårt att skilja på uppblåsbart och levande kött blod och själ, när man börjar bli lite till åren. Och när man uppenbarligen är ett svin dessutom gör det säkerligen saken ännu svårare. Men en fucking ordningsförseelse, som att pissa i gathörnet. Så alla tjejer som har en man eller pojkvän, eller räknas också detdär one-night-standet, killen som bjöd mig på en öl på krogen? Ska dom tjejerna gå runt och veta att - det är lika bra att säga ja, jag var ju oshysst när jag inte tog disken igårkväll, och jag fick ju faktiskt en cider, då blir det väl inte mer än jämnt. Att veta att man inte ens har lagen på sin sida. Nä fyfan, tack gudarna för att denhär killen inte får ha hand om fler sexbrottsmål. Lite skakig blir man dock när han säger att han aldrig någonsin känt att hans syn på våldtäkter och dess straffsats skiljer sig från andra åklagares.
Och förklaringen till uttalandet - att brott där det förekommit våld ska ha hårdare straff. Jo, visst, våld suger. Våld kan ge trauma, våld kan göra att folk går sönder både kroppsligt och mentalt. Men psykiskt våld? När tjejen (ja eller killen kanske) säger nej till kvällssex men sedan övertalas, med skuldbeläggning osv. Hot, psykiskt våld, sjukt svårt att bevisa - den är jag med på. Men fortfarande psykiskt våld. Förstör det inte folk ofta ännu mer? Då kanske det vore lättare som tjej att någon gång, istället för att ge med sig efter ett tag, låta det gå lite längre? Så man har något att visa upp på polisens läkarundersökning, kanske några blåmärken eller spräckta blodkärl. Nej jag tycker inte lagen ska utformas så att varenda brud som är sur på sin kille ska kunna anmäla honom för våldtäkt och få honom insydd två år, pangbom. Men man ska veta att problemet finns, och att om lagen gynnar den ena så gör den det svårare för den andra. Ett nej ska alltid vara starkast, och lagen gäller även inom hemmets fyra väggar.
Visst att det blev en debatt, en liten debatt, efter att Rolf Hillegren lät grodorna hoppa. Men jag kan bara föreställa mig hur det hade sett ut om han inte var en tvättäkta svenne. Tänk om han var arab. Då hade det varit "ut ur vårt land" och "kom inte hit med din kvinnosyn" och varför inte bara språktest på nya svenskar, kanske också moralprov? Tur för honom att han är född på rätt sida om Östersjön iaf. Vi borde kanske granska vårt eget jämställda lilla land innan, eller iaf samtidigt som, vi synar utlänningar i sömmarna.
Nooow we're talking, jojo jag menar det. Det är denhär magkänslan jag har saknat, nu ska jag bara bara njuta. Vad annat kan man göra på 9 dagar? Jag är all in.
Igår var kidsen här och åt tacos och såg film, och jag kände att fuck vad jag kommer sakna dom störiga, högljudda, småtaskiga, pubertalsnuskiga, underbara ungarna. Och jävlar vad vi ska köra med dom på invigningen, ojojoj. Men nej sen kommer det ändå bli tomt.
Strax bär det av till andra sidan sundet, jag tror att ett antal tusen fjärilslarver håller på att kläckas i min mage just nu. Hohoho.
Eftersom jag är här på jorden, eller iaf här på blogg.se, för att höja er livskvalitet litelitegrann, så ska jag nu göra just det. Jag hittade precis en liten liten Lycko-bok bland smörgåsjärnet och muffinsformarna jag fick i fölsedagspresent. Det kan alltså ha varit en gåva i dimman, men jag är inte säker. Hur som helst ska ni få ta del av bokens godbitar, här är en:
Oj vilken pretentiös bok. Jag ska försöka hitta ett citat ni inte kollapsar av.
"För alla personer som har levat finns det åtminstone en vår som de aldrig får uppleva. Så helga den vår du har!" Pam Brown, f. (Vad betyder f?) 1928
Jag skulle avslutningsvis vilja presentera Gull-Britt. Först Jonathans tvekönade tolkning, och sedan dess medlemmar.
Jag kämpar med mig själv och min stolthet. Jag får inte digga jag kan inte digga herregud jag vickade precis på foten i takt! Flashbacks från 13-års-Emmy, pubertet och hår under armarna, förvirring. Stickande ångest.
Och ja oh jag måste ju faktiskt få sagt att lördagen var bästa födelsedagen evooor! Efter en såndär klassisk fölsedagsmorgon när man ligger vaken i sängen, bara vill gå upp och ta en dusch men ju måste ligga kvar och låtsas sova när kommittén vandrar in. Självklart kommer dom aldrig och till slut blir man nästan lite sur, går upp och tar den där duschen, och hör just då stegen i trappan. Nästan dåligt samvete. Men sen får man kaffe, paket och till och med bär med socker till frulle.
Sedan var det dags för den stora familjeutflykten med Madlen och Josfin. Efter en obligatorisk tur inom bolaget styrdes volvon uppåt, norrut. Döm om min glädje när jag såg att dagens mål var rodel. 5 åk, ett par nära-döden-ögonblick och skrapsår, och sedan.. ja då mina vänner. Då var det faktiskt, äntligen, otroligt nog, dags för bilbingo. Spänningen var på topp, men extasen nåddes inte förrän vi fick två rader, la oss på tutan och tog emot en femhundring genom bilrutan.
Och visst blir man glad när man får träffa alla sina kompisar, och göra fylla, göra stan, det gjorde min dag. Och och och... agnes! Som var hemma bara för min skull (eller okej, för att laga en tand men jag tror bara det var en dålig ursäkt jag menar hallååe klart folk åker över hav och berg för mig). Iaf var jag lika glad att ha henne här som om det faktiskt hade varit för min skull. Det känns inte inte helt fel med vårt blivande Swinbourne-kollektiv. Längtar.
Igårkväll cyklade jag ut till Mulkan i strålande kvällssol. Delade några flaskor med fröknarna Bjärred, grät krokodiltårar över min hemflyttade familj, och för att riktigt förbereda oss på den kommande närheten så delade vi natten i 90-säng. Nu har vi skrivit vars ett slarvigt CV som förmodligen mer sänker än höjer oss i engelsmännens ögon, tagit ett svalt, skönt och förmodligen sommarens sista dopp i Öresund. Ätit frulle. Och ja, cyklat hem i mina synders svett. Jag har bestämt mig, jag ska jobba på London Zoo. Om det så är med att sopa hund- och apbajs eller desinficera snoriga småbarn och toalettsitsar. Alltså ska jag utforma ett personligt brev som framhåller min kärlek för djur och hur bra jag passar i flodhästdräkt. Tummar hållna, tack!
Men sen när svarar vi inte på fylle-kärleksförklaringar, Josefine Jansson? vavava?
Nu sitter jag hemma hos Madlen, datorn fungerar på alla de vis och jag håller på att tatta all vår gamla Tromsömusik. Men det tar timmar, ack timmar. Tur att man har äpplekaka och trevligt sälle.
Och så har jag lagt in mina mobilbilder, ojoj här kan vi snacka kvalitet alltså, Nikons alla systemkameror, släng er i väggen!
Idag blev min pappa mentor för en ny grupp yra, hormonstinna 15- och 16-åringar. Man såg kunskapstörsten lysa ur deras ögon, ett tjugotal blivande nobelpristagare och överläkare. Men just idag var deras enda uppgift att laga äppelkaka, i vårt kök, till mig. Till bara bara mig. Nu sväller jag.
Tyvärr sov jag bort tiden idag, vaknade klockan ett, svettig och förvirrad. Befann mig i en skinnsoffa i en lägenhet tillhörande en vän till en något suspekt lommabo med djupt röda åsikter. Så jag missade alltså Fredriks framträdande i Haninge, hoppas ni inte gjorde samma tabbe.
Spanderarbyxorna är fortfarande på här borta på väster, igår inhandlade jag faktiskt en hel sprillans ny dator. Och idag, när jag för första gången satte kontakten i väggen, upptäckte jag att cd-facket på min helt sprillans nya dator var sönder. Elgiganten, var beredda på en aggressiv attack imorgon! Linda Skugge kommer te sig som en beskedlig skolflicka i jämförelse.
Och.. och.. och..hoho nä det får jag visst inte berätta. Men jag är glad, för jag är nöjd, för snart får jag leka med min kompis igen.
Jag såg tv4-filmen om Sara och Jonathan som träffades av en slump en gång, tappade bort varandra, men fortsatte drömma om varann i fem år framöver. Och kunde inte glömma för oj vad kära dom blev dom där timmarna dom hade tillsammans på köpcentret. Liven fortskred, förlovningar på båda hållen, men ack där nånstans långt inne fanns dom bara för varandra. Utan egentligt hopp om att någonsin träffa den andre igen, bröt dom upp med sina respektive älskade - allt för den där 2-timmars-flingen för åratal sedan. Och självklart fann dom varandra mitt på Manhattan och självklart älskade dom varandra gränslöst rakt igenom och även i vardagen, tvillingsjälar och allt. Detta gav mig genast lite ångest. Tänk så har min Stora Kärlek vandrat förbi och så har jag missat det! Var det kanske killen som trängde sig i busskön? Kassören på Coop? Eller han på krogen hade urtvättad Iron Maiden-tröja och luktade bränd apa, men som faktiskt drog ett kul skämt och verkade ganska relalalaxad? Han kanske hade en vem-som-låter-bli-att-tvätta-sig-längst-tävling med sina coola kompisar. Sånt kan ju vara kul. Kul killar gillar man. Fast jag tror nog inte på en enda stor kärlek, trots allt. Jag tror det handlar om jävligt mycket om timing, var man är i sitt liv, vad som passar en just då, och samma för den andra. Sen anstränger man sig för att det ska funka, för att man faktiskt älskar handär eller hondär brutalt mycket, och kanske växer in lite i varandra. Och en del av en själv lämnar man ju ogärna. Om inte nån som har fastare bröst och kan hela Roliga Vitsar volym 12 utantill, dyker upp sådär 25 år senare såklart, men det är ju en annan historia.
För att vara lite seriös till slut, så om det finns en enda, är jag rädd att jag har hittat min. Hittat och förlorat. Jag drömde om honom senast inatt, och nu är jag ganska van, men det knyter sig ändå i magen när man vaknar och en liten del av honom är kvar där bland sängkläderna och dom förvirrade morgontankarna. Kanske har jag bara hakat upp mig på en illusion jag har om denna perfekta människa, som bevisligen inte var perfekt på det hela taget. Men ändå.. Äh, nä fuck det. Nog med blödighet för idag, nu går jag och lägger mig och drömmer om långt mer önskvärda män.
Som tex Edward, han är en typiskt önskvärd man. Edward är min önskan.
